Piratpartiet banar INTE väg för främlingsfientlighet
Sitter just nu och läser ett av Otto Keysers (S) inlägg; Piratpartiet banar väg för främlingsfientlighet. Eftersom att Keyser inte tar emot kommentarer från bloggare utanför google’s nätverk så önskar jag att bemöta inlägget här för att inte låta det stå okommenterat.
Keysers “tes” går i korthet ut på att (enligt honom) är Piratpartiet ett missnöjesparti, och definitionen av missnöjesröstare torde då av Keyser betyda att man inte har några ideal utan röstar alltid mot etablissemanget. Vilket självklart bara det är ett otroligt naivt antagande. Visst vi i Piratpartiet är missnöjda, vi är missnöjda på hur S och allianspartierna backat upp lag på lag som kränker vår integritet och förkrymper vår frihet. Missnöjd på hur vissa saker har sköts måste man få vara, men Keyser och många andra har lyckats måla upp en version av missnöje som är fult. Det är fult att inte hålla med de etablerade partierna då är man en missnöjesröstare. Användningen av denna definition måste man förstå för att se hur de etablerade partierna och andra “proffstryckare” gör dessa “Guilt by association”-länkningar.
Tesen går då ut på att dessa otroligt fula elaka och dumma röstarna som röstar på Piratpartiet inte kommer kunna hålla sams och bryta upp partiet varpå “missnöjesröstarna” söker sig till andra marker för att “missnöjesrösta”. Som Keyser skriver;
Skulle partiet komma in i Sveriges riksdag skulle man vara tvungen att välja sida och bekänna färg. [...] Om vi då kommer till detta vägskäl i piratpartiets historia så kommer det börja skaka till ordentligt internt [...] så kommer de antingen gå ur partiet eller så kommer det bildas ett utbrytare parti med motsatt partifärg.
Oavsett vilka av dessa två scenarier som inträffar så kommer väljarna att svika partiet och piratpartiet åker ur riksdagen valet därpå. Men frågan är vart väljarna tar vägen? Partiet är som jag skrev tidigare ett missnöjes parti och det enda som nu behövs är en händelse som skakar om politiken och riktar samhällets missnöje i en annan riktning.
En väldigt långsökt tes som i huvudsak är skapad för att spotta på alla som inte röstar “normalt” och gladeligen nickar och bockar och sväljer allt som de etablerade partierna matar oss med. Demokratin är uppbyggd på ett sätt så att när etablerade partier har gått alldeles för långt åt h*levete eller då de är inte är kapabla att inse samhällsförändringen och lyfta fram aktuella problem, ja då skapas ett gensvar, och gensvaret heter i det här fallet Piratpartiet.
Piratpartiet är gensvaret på det urusla sätt integritetsfrågorna i samhället sköts och hur man steg för steg har inrättat verktyg i form av lagar för att kränka medborgarnas frihet. Internt är vi mycket överens om att dessa frågor tillsammans utgör grundvalarna i demokratin, därför är det mycket viktigare att vi upprätthåller demokratin och våra allas frihet än hur man vill justera promillesatser i välfärdssystemet. Man ska inte glömma att den dåliga integritetsdebatten har skapats över blockgränserna på båda sidorna om blocken. Hur man kan få det till att vi skulle vara främlingsfientliga, ja det får nån försöka förklara för mig.
—
Läs även andra bloggares åsikter om Piratpartiet, främlingsfientlighet, SSU, S, socialdemokraterna
Posted on July 29th, 2009 by Mattias Andersson
Filed under: Integritet, Piratpartiet, Övervakning
Nja, han uttryckte inte att PP skulle vara främlingsfientliga. Snarare så uttryckte han sin oro för ett scenario som han trodde skulle leda till att främlingsfientliga partier fick ett större väljarstöd genom att PP misslyckades att leverera efter valet 2010. Problemet är ju att han grundar sitt resonemang enbart i att beskriva PP som ett missnöjesparti och sedan sätta ett likhetstecken till främlingsfientliga partier eftersom de också kan beskrivas som missnöjespartier. Jag kommenterade lite snabbt även hans inlägg…
Jag menar på att man indirekt förknippar olika saker med varandra, inte att man säger rakt ut att Piratpartiet skulle vara främlingsfientliga. Men härledningen man gör är ändå att man indirekt menar att PP stöds av främlingsfientliga väljare i grunden. Vilket är ett väldigt konstigt antagande.
Medlem på Blogger. Länkade ditt inlägg till honom i en kommentar
tack det var väldigt hövligt
“Skulle partiet komma in i Sveriges riksdag skulle man vara tvungen att välja sida och bekänna färg. [...] Om vi då kommer till detta vägskäl i piratpartiets historia så kommer det börja skaka till ordentligt internt [...] så kommer de antingen gå ur partiet eller så kommer det bildas ett utbrytare parti med motsatt partifärg.”
Humor på högsta nivå. Vad är motsatt färg till lila? Brunt? Grått? Varför inte cerist?
Hej Mattias
Mening med mitt inlägg var att få igång en debatt. Precis som du kallar mitt inlägg för en tes så är det precis så det ska tolkas, min förhoppning är ju självklart att det inte ska bli som jag skriver.
Till att börja med att kalla Piratpartiet för ett missnöjesparti kan jag helt klart stå för. Miljöpartiet är en vidareutveckling av vad jag skulle kalla ett missnöjesparti också de fick stort stöd på grund av inträffade händelser och politiska beslut som gemeneman inte höll med om osv. Dock har de utvecklat partiet och tagit ställning i frågor gällande pensioner, tankvård mm och vill piratpartiet finns kvar så måste man också göra detta vill jag mena. Fast piratpartiets mål kanske är att piratpartiet inte ska behövas utan att frågor gällande integritet, fildelning och dylikt ska vara en självklar del av samhället och alla partier?
Du tar inte upp det jag skrev om att PPs medlemmar sympatiserar både åt höger och vänster, vilket jag menar att de gör. Om man tittar på listan till Europaparlamentet eller PPs partistyrelse så kan man se att många av personerna har backgrund i allt från Moderaterna till SSU och detta är inget påhopp utan ett ganska välkänt faktum och jag tror inte dessa personer är opåverkade av sin bakgrund..
Man skulle kunna utifrån en statsvetares perspektiv analysera piratpartiet utifrån om partiet har en positiv eller negativ syn på frihet och på så vis placera partiet antingen till höger eller vänster. Den diskussionen lämnar jag dock därhän då jag inte har den kompetensen.
Jag kan hålla med om att det jag skriver är långsökt, dock ser jag det inte som fullständigt omöjligt och det var därför jag efter flera dagars eftertanke valde att publicera inlägget.
Piratpartiet i sig har självklart inget med främlingsfientlighet att göra men läser man vad jag skrivit så är det heller inte det jag menar. Min “tes” menar dock att Piratpartiet har bidragit till att luckra upp människors sätt att rösta och med det menar jag att i framtiden så kan människor i ännu större utsträckning rösta efter vad de är missnöjda med för stunden än vad de gör idag.. och detta kan vara en farlig utveckling enligt det scenario jag beskrev.
Jag hoppas som sagt att jag har fel men det får framtiden utvisa.
Hej Otto
Jag har har faktiskt inget problem med benämningen missnöje i sig. Som du säger så uppstod Piratpartiet från missnöjda röstare som inte kände sig representerade i dagens politik. Dock har man genom synonymisering skapat ett uttryck för missnöje som ses som nått dåligt och oseriöst. För mig är det grunden i en demokrati att man ska kunna säga emot när nått går åt fel håll.
Visst Piratpartiet består av folk som på ett eller annat sätt identifierar sig med en nuvarande ideologi som kan placeras på höger/vänsterskalan. Själv identifierar jag mig själv som både liberal och socialist i viss mån. Grunden i Piratpartiet är ändå att vi åsidosätter fördelningspolitiken och på så sätt blir i princip omöjliga att sätta på en färgskala.
Hur vida Piratpartiet vill försätta sin existens eller inte håller jag faktiskt med om att det kanske bör ske en insikt av vad den egna ideologin har att komma med i andra frågor. En breddning av programmet för breddningens skull skulle dock vara katastrofalt. Sen är det ju så med Piratpartiet som med allt annat, man finns så länge man har existensberättigande och än så länge ger faktiskt de etablerade partierna PP det berättigandet.
Sen om Piratpartiet skulle skapa nån slags grupp av vilsna väljare som skulle söka sig till extremistiska partier tror jag är lika stor chans som att något annat parti skulle utgöra samma fenomen. Just nu står både C och KD på kanten att trilla ur i valet 2010. KD som har en värdekonservativ grund skiljer väl sig inte så mycket ideologiskt från SD även om man kanske inte har samma åsikter om invandringspolitiken. Ändå tycker jag att de är tråkigt att dra sådana paralleller och låter tiden visa vägen.