Smutsmedia, argumentationsteknik, Kina och Piratpartiet
Ola Wong skriver ikväll på SvD om Kina “Piratpartiets förlovade land”, jag måste erkänna att jag blir så matt av att läsa sån här journalistik att jag helst skulle vilja vända bort ansiktet och skita fullständigt i den. Dock är den allmänna logiken att om man inte bemöter dumheter så accepterar man dem som sanning, därför tänker jag bryta ner tesen bit för bit.
Om Piratpartiet har något drömland så är det Kina. Där har en armé av pirattillverkare tvingat de internationella filmbolagen på knä. En lagligt tillverkad dvd säljs i Shanghai för bara 11 kronor. En piratkopia av ofta lika hög kvalité kostar bara några kronor.
Pirateriet har i Kina utvecklats till en egen ny undergroundkultur: shanzhai. Den myllrar av en anarkistisk uppfinningsrikedom som tar död på alla myter om att kineser saknar kreativitet.
Shanzhai, ett ord med klang av banditrebeller i bergen, är nu ett samlingsnamn för fejkprodukter, imitationer och lågbudgetparodier.
1. Piratpartiets drömland är knappast Kina då landet med sin stränga censur och sina odemokratiska standarder för yttrandefrihet och tryckfrihet är närmast så långt ifrån de partiprogram och den ideologi som partiet förespråkar.
2. Piratpartiet stödjer inte kommersiell spridning av så kallade kopierade verk som omfattas av upphovsrätten. Däremot säger partiet att ifall man vill upprätthålla en kriminalisering av avbildning, kopiering eller remix av redan befintligt skapat material för privata behov så måste man ta till ytterligare lagar och metoder som inte står i proportion till den handling man vill förhindra, det är i skuggan av det lagar som IPRED och datalagringsdirektivet föds.
3. Piratpartiet finns inte som organisation eller parti i Kina, därför har heller inte Piratpartiet utvecklas till nån så kallad undergroundkultur i Kina. Det är snarare marknaden i Kina som utvecklat en sorts verksamhet som Ola Wong väljer att kalla undergroundkultur.
4. Vad är det för fel på imitationer och lågbudgetparodier? Tycker Ola Wong att upphovsrätten sträcker sig så långt att man inte tillåts göra imitationer och parodier av ursprungsverket? Upphovsrätten är således starkare än yttrandefriheten?
5. Ola Wong bör snarast läsa på om argumentationsteknik, Godwins lag och guilt-by-association-liknelser och inse att de inte hör hemma i en seriös debatt.
Posted on August 18th, 2009 by Mattias Andersson
Filed under: Censur, Integritet, Media, Piratpartiet
Jag kanske missuppfattar dig men det verkar som om du har läst fel där på punkt tre.
Det är inte Pirat-partiet som påstås ha utvecklats till en undergroundkultur utan pirat-eriet.
På punkt 3 håller jag med Jibberish, men antagligen är det ju skrivet för att man vid en snabb läsning skall läsa fel.
På punkt 4 undrar du “vad är det för fel på imitationer och lågbudgetparodier? Tycker Ola Wong att upphovsrätten sträcker sig så långt att man inte tillåts göra imitationer och parodier av ursprungsverket?” – Här blandar både du och Ola äpplen och päron. Ola gör kardinalfelet att ta exempel som egentligen handlar om varumärkesintrång och/eller mönsterskydd, för att sedan hänvisa till upphovsrätten, trots att detta är tre helt skilda saker inom immaterielrätten.
För att ta ett exempel så bör det ju vara ok att bränna en kopia av ett verk (CD/DVD/whatever) och ge till en vän. Även om man skulle gå den extra milen och printa på skivan, samt skriva ut omslag, m.m. råder ju ingen tvekan vare sig för dig eller mottagaren att det rör sig om just en kopia. Vad som sker i Kina är däremot kopiering i kommersiellt syfte, där man dels pressar skivor (istället för att bränna) och trycker omslag (istället för att skriva ut) i professionella presserier/tryckerier så att det är mycket svårt ens vid en jämförelse sida vid sida att avgöra vad som är original och kopia. Dessa kopior säljs sedan som “original”, och det är ju piratpartiet emot, vilket du skriver i punkt 2 ovan.
Denna typ av kopiering får man inte bukt med genom någon IPRED- eller *valfri ny upphovsrätts*-lag, utan här gäller ju istället handelsembargo samt att bekämpa korruption i/mot länder som låter denna verksamhet fortlöpa. Våra politiker är (förhoppningsvis) inte så dumma att de inte redan fattat detta, så den intressanta frågan är ju varför man går upphovsrättsindustrin tillmötes gällande instiftandet av dessa nya lagar – vad är den egentliga agendan?
Punkt 1 saknar ett “…som man kan komma” eller liknande.
Instämmer i de andra kommentarerna.
Angående remix är min tolkning att piratpartiet inte inskränker det till endast privat bruk så som antyds i inlägget.
Jag tycker ni överreagerar.
Det känns inte som om Ola Wong attackerar piratpartiet öht. Han verkar ju mest vilja beskriva fenomenet Shanzhai. Och jag tycker han lyckas göra det på ett rätt objektivt sätt.
Däremot har han inte förstått vissa grundläggande saker om piratpartiets politik, mer specifikt att viss kommersiell upphovsrätt bör finnas kvar.
Att PP inte delar regimens syn på demokrati tycker jag framgår av Wongs avslutning på artikeln.
De allra flesta läser bara rubriken och att den antyder att PP och Kina borde vara bästa kompisar. Med det i åtanke tycker jag inte att Anna eller Mattias har överreagerat. Normala artiklar skrivs enligt “viktigast först”-regeln eftersom läsarnas koncentration ebbar ju längre de läser. Argumentet att Ola minsann förklarar i SISTA stycket att PP och Kinas ledning är varandras ideologiska motsatser håller inte. Rubriken och den inledande texten väger tyngst, punkt slut.
Eftersom att artikeln är skrivet utifrån ett perspektiv att man anklagar Piratpartiet för att bygga på den grund som Wong beskriver Kinas upphovsrättsmarknad och gärna gör både Piratpartiet skyldig och synonym med det som händer i Kina tycker jag ändå punkt 3 är viktig, det är en tydlig markering att så inte är fallet.
Faktum är att Kina och Indien är PPs bästa bundsförvanter när det gäller att förändra upphovsrätten och immaterialrätten.
Att sedan PP inte delar Kinas syn på censur och övervakning kan inte ha undgått någon.
Utan internationellt stöd kan knappast PP åstadkomma något bestående i upphovsrättsfrågan
Jag kan inte se någon bra anledning varför han skulle ange Piratpartiets namn i den artikeln, bortsett från smutskastning.